Prestationsångest

Ibland blir jag less. Jag försöker alltid göra mitt bästa, men det är inte alltid orken finns till det jag behöver göra. För jag vill att det ska vara så bra som det bara kan vara.

Att be om hjälp har inte varit min starkaste sida. Dock har jag blivit riktigt bra på det på äldre dagar. Men ibland känns det meningslöst att fråga om hjälp. Beroende på vilka som är runtomkring mig. DÅ jag vet vilket svar jag kommer att få, redan innan jag har hunnit fråga. Attityder som gör att jag hellre gör det själv. Vilket blir till en ond cirkel och min ork rinner ur mig. Ibland är det som små droppar, ibland en bäck och ibland är det en fors av energi som bara försvinner.

Jag känner mig ibland som fågels Fenix, som återuppstår ur askan. En lärdom rikare och en smula modigare för var gång.

Men efter varje gång, har jag blivit lite starkare. Jag har växt en smula, för jag klarade av det. Nästan iallafall. Så nu när jag har beslutat att låta någon annan ta över en del av mina sysslor, så känns det delvist som ett misslyckande (igen). Men samtidigt känns det skönt. För då slipper jag ha det där dåliga känslan av att personen inte hinns med.

Och det är ju egentligen ingen dålig sak att göra. Det ska väl ses som en sryrka att lämna ifrån sig saker då det blir för mycket. Även om det inte känns som så just nu. Nu kommer jag hinna med det andra som jag inte gjort istället. Och troligtvis kommer min huvudvärk att minska. Både av att jag släpper vissa uppgifter och att nya glasögon. Det kommer att bli bra i slutändan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

error: Content is protected !!