MS Viking Grace

Japp, som ni kanske har listat ut. Jag har varit på en kryssning  mitt i alltihopa. Den var behövlig, även om jag hade hunnit bli förkyld innan.

Det var mindre lyckat måste jag medge. Men eftersom kryssningen var bokad och klar, ville jag inte avboka den. Sen kände jag att jag behövde komma bort från allt.

Nackdelen var att när jag skulle åka första bussen, hade jag tappat rösten. Den var så där helt underbart hes och varje ord väste jag fram. Precis som det (inte) ska vara. Då det tyvärr inte finns bussar som går direkt från hamnen, när jag ska åka morgonkryssningen, måste jag åka nattbussen.

Och det vet ni väl vad det innebär? Sova sittandes, slå huvudet mot rutan. Be till gudarna att jag inte dregglat ned hela mig. Eller snarkat allt för högt. Inte hjälper det att få tillbaka rösten heller. Det småblåser ju i bussen, vare sig jag vill att det ska göra det eller inte.

Förberedd på att det kunde bli kallt, hade jag stickad polotröja på mig. Det var verkligen behövligt.

Väl framme i Stockholm och på båten. Underbar känsla. Jag gick runt och kikade lite, köpte en smoothie och fruktsallad. Det åt jag sittandes ute på däck, i solen. Fortfarande klädd i tjocktröja. Vilket behövdes där med. Blåser inte direkt mindre uten på sjön. Men det är det värt.

Växlade lite småpengar. Blir tokig på alla små slantar som euron har. Tänk om även den kunde övergå till fler sedlar. Önsketänkande från min sida.

Går och vilar, äter ipren. Är ju helt slut efter bussturen och sömnbristen. För även om jag somnade till, sover jag aldrig bra på bussen. Annat är de tmed tåg, där sover jag som en stock. Efter att jag sovit några timmar, klär jag om och går en sväng i butikerna. Men hittar inget särskilt att köpa.

Går till hytten, tar en till lång varm dusch. Känns mycket bättre efteråt. Duschar hjälper en hel del. Gör mig klar, går upp några däck och inväntar en vän.

Väntar länge, går runt på båten för att se ifall denne är nån annanstans. Hittar ingen. Käkar lite, börjar bli hungrig. Blir en smula irriterad, för så stor är inte båten, att vi inte ska hitta varandra.

Till slut smsar jag denne och frågar vart hen är. För rätt som det är kan det ju ha hänt något. Man vet ju aldrig. Får ett svar att hen är på däck sju i puben. Och frågan vart jag är.

Jag går och kollar var hen kan befinna sig. men enligt hänvisningarna finns det Inte någon pub på däck sju. Nu börjar jag ana ugglor i mossen, eller så skämtar personen med mig.

Svarar att det inte finns nån pub på däck sju, men jag finns på däck tio.

Det är då vi båda inser vad som har hänt. Vi är på olika båtar. På ett sätt pustar jag ut, eftersom det inte har hänt något. Samtidigt blir det lite tråkigt, för det var ju ett tag sen vi träffades.

Men nu när jag vet orsaken till hens icke närvaro, kan jag iallafall slappna av. För ingen olycka har skett.

Jag hade trevligt ändå, för är jag på kryssning går jag inte ner i hytten och surar. jag lyssnade på livemusiken, rockmusik, drack nån Leffe och dansade lite. Fick skriva på telefonen när jag skulle beställa öl, de hörde inte vad jag sa. Skojsigt eller hur.

På hemresan var jag lagomt mosig. Uppe länge, mörkt öl och dansat i klackeskor. Sov lite fram och tillbaka. Åt gott på Tönnebro.

Några mil efter Tönnebro, känner jag hur bussen börjar bromsa in  ganska kraftigt. Jag tittade ut och på vägen fanns avspärrningsband. Och en hel del militärer. Sen såg jag orsaken till allt detta. Det satt människor med filtar runt omkring sig och lite längre fram stod en kraschad bil. Några meter efter det, ligger en bil upp och ned bakom en massa träd. Kanppt att den syndes. Och sen satt det ännu fler med filtar runt om sig.

Det hade med andra ord smällt ganska rejält och med tanke på hur bilen låg, måste hastigheten varit hög också. Otrevligt när sådant händer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

error: Content is protected !!